Fyyyy

Jag blir så himla förbannad...
Kom precis hem från att ha handlat lite. Min granne sitter utanför hennes dörr med sina söner. Hon ber mig vänta ett tag.
Hon berättar då att tjejen som var där på eftermiddagen hade tagit pengar av henne.. Tjejen från hemtjänsten som hade påstått att hon larmat. Hon hade frågat om hon fick låna toaletten. När min granne sedan gick in var hennes 1000 kronor borta. De 1000 kronor som de skulle handla för imorgon.

Min granne vill nu ha mig som vittne då jag såg att hon från hemtjänsten var där.
Grannen ringde till den som var personalansvarig på hemtjänsten.. Gissa vad? tjejen som kom till min granne hade inte ens arbetat idag utan var helt ledig. Hur ska man tolka det? Fyy faaan..
Jag blir så förbannad på sånt. Hur kan man göra så mot våra äldre medmänniskor?

Hoppas verkligen att hon åker fast nu.. Usch och fy. Polisanmält är det iaf.

Början

Jag tänkte börja om på nytt.
Jag tänkte börja om på nytt helt med den här bloggen.
En person, som berör mig, har tänt den där lilla gnistan. Den där gnistan som gör att jag återigen vill skriva. Eller mer det att jag känner behovet.
Skrivandet har för mig alltid betytt mycket. Utan skrivandet hade jag nog inte varit vid liv idag.
Skrivandet är för mig en ventil. Där bara jag kan få utlopp för mina känslor. Just de känslor jag har här och nu. Just då, i skrivandets stund är det som om något tänds inom mig. En gnutta hopp om att en dag kan det bli bättre.

Jag är inte deprimerad så just nu. Jag har bara ett behov. Jag måste få utlopp för allt. Mycket känner jag att jag inte vill och  kan prata om. Det är då min törst för att skriva infinner sig.

Jag är återigen i samma sits som förra året. Inge jobb och snart kanske ingen lägenhet. Snacket går här i området om att vi till hösten åker ut. Vart ska jag då ta vägen? Hade jag haft pengar hade jag tagit mitt pick och pack och flytt landet direkt. Har ju inget direkt som håller mig kvar här... förutom vännerna och familjen. Mina älskade vänner och min älskade familj.

Hösten, vintern och våren var ingen höjdare. Sjukdomar hit och dit och besök på SÖS. Uttorkning och vätskebrist. Tack så mycket för alla som stöttade mig då.. trodde ju mer om andra människor men men. Han gjorde sitt val.

Tack vare hösten och vintern förlorade jag jobbet. Jag gick inte att lita på. Tack för den. Lika bra kanske.
Nu kan jag börja om på nytt.
På riktigt denna gång

Fin dikt

Fläta mitt hår mamma
Varje morron bara du.
Fläta mitt hår mamma
Nej ta inte i mig
Jag är så stor.
Men fläta mitt hår mamma
Varje morgon
Bara du

Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0